Tre åtgärder för en konkurrenskraftig och hållbar sjöfart

Under lång tid har den tidigare starka svenska handelsflottan minskat drastiskt, från 254 fartyg till 89 mellan 2001 och 2016. Men 2017 vände det och för första gången på länge flaggade flera fartyg in till Sverige. Detta trendbrott är ett resultat av att förutsättningarna för den svenska sjöfarten har förbättrats. De senaste åren har regering och riksdag, de fackliga parterna och den svenska rederinäringen genomfört en rad åtgärder som exempelvis införandet av tonnageskatt, regelförenklingar, inspektionsdelegering och moderniserade kollektivavtal.

Sverige har goda förutsättningar för att bygga upp en konkurrenskraftig och hållbar sjöfart. Avgörande för att det ska kunna ske är att regering och riksdag garanterar förutsägbara och långsiktigt konsekventa villkor för näringen. Det finns tre viktiga och avgörande åtgärder för regering och riksdag att genomföra för att den svenska sjöfarten ska kunna växa med kraft. Kostnaderna för dessa åtgärder är försumbara i förhållande till vad de ger för samhällsekonomiska vinster. Vinsterna genereras bland annat med ökade skatteintäkter till staten, då fler fartyg med svensk flagg ger goda samhällseffekter i form av hållbara och klimatsmarta transporter, fler jobb och ökad tillväxt. De tre åtgärderna är:

1. Förenkla och harmonisera sjöfartens regelverk

I ”Svensk sjöfarts konkurrensförutsättningar” (SOU 2010:73) föreslås att sjöfartsstöd bör lämnas till samtliga fartyg som omfattas av EU kommissionens riktlinjer för statligt stöd till sjötransport. Motivet är att skapa likvärdiga förutsättningar mellan olika fartygstyper som är utsatta för internationell konkurrens. Med ett förenklat och harmoniserat regelverk kan det bli möjligt.

Idag gör olika myndigheter och instanser olika bedömningar, trots att syftet för regelverket är ett och samma, nämligen att garantera likvärdiga konkurrensvillkor för den svenska sjöfarten gentemot andra EU-länder samtidigt som arbetsvillkor och löner följer svensk standard. Vidare bör regelverken harmoniseras och förenklas så att fartyg i internationell konkurrens omfattas både av nettomodellen och av tonnageskatten. Det skulle möjliggöra att den unika svenska kusttankflottan, som håller absolut högsta miljö- och klimatklass, kan gå in i tonnageskatten samtidigt som nettomodellen blir mer rättssäker och tillförlitlig.

Enligt förordning (2001:770) om sjöfartsstöd kan det användas av fysiska och juridiska personer samt till partrederier som har, eller har haft, sjömän anställda för arbete ombord på svenskregistrerade fartyg som huvudsakligen används i trafik som är utsatt för internationell konkurrens på sjöfartsmarknaden. Sjöfartsstödet är alltså ett bemanningsstöd (nettomodellen) som lämnas till arbetsgivare för skatt på sjöinkomst samt arbetsgivarens kostnader för arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift.

För att undvika följdfel i, och byråkratisering av regelverket, bör det harmoniseras så att grunden för bedömningen om sjöinkomst, sjöfartsstöd och tonnagebeskattning får samma bedömningsgrunder. När ett fartyg av skatteverket har blivit klassat för sjöinkomst bör det automatiskt också kunna beviljas sjöfartsstöd och kunna anslutas till tonnageskattesystemet. Svenska rederier och ägare vill ha svenskflaggade fartyg och genom att göra det svenska systemet lika konkurrenskraftigt som övrigas EU-länders kommer vi få en positiv utveckling.

2. Säkerställ långsiktig och förutsägbar nettomodell

Med syftet att garantera de svenska rederierna lika konkurrensvillkor gentemot rederier i övriga EU-länder infördes 2001 den så kallade nettomodellen för sjöfartsstödet. Nettomodellen togs fram som en del i ett system anpassat enligt principerna för svensk arbetsmarknad, det vill säga: staten ersätter rederier som kvalificerar sig till stöd genom att ge ersättning för skatt och arbetsgivaravgifter på ombordanställdas löner om sjöarbetsmarknadens parter tecknar konkurrenskraftiga kollektivavtal som ger all sjöpersonal samma sociala trygghet som landanställd personal. Detta är en helt unik lösning inom den internationella sjöfarten och bör värnas då den utgör en viktig del av den svenska modellen.

Från och med den 1 januari 2017 infördes en förändring av modellen då regeringen bestämde sig för att frångå nettomodellen som princip. Ändringen innebär att rederier får tillbaka 99 procent av inbetalda skatter och arbetsgivaravgifter, istället för tidigare 100 procent. Regeringen motiverade detta med att tonnagebeskattningssystemet som infördes samtidigt skulle delfinansieras med denna procent, dvs att frångå principen om nettomodell.

Att bevara nettomodellen är en viktig principfråga för parterna i Blå Tillväxt av flera skäl. Det är viktigt för enskilda rederier att systemet är förutsägbart och stabilt om de ska göra stora investeringar i Sverige. När regelverket för sjöfarten försämras minskar rederiernas förtroende för det svenska regelverket. Det är också viktigt att ett av villkoren i den svenska modellen, det vill säga statens del, inte påverkas då den utgör grunden för de villkor som förhandlats fram av sjöarbetsmarknadens parter.

Det är alltså inte den förlorade nettoersättningen på 1 procent som är det avgörande och av betydelse, utan tilliten och förtroendet för förutsägbara och varaktiga villkor. I detta utgör nettomodellen själva fundamentet. Om regeringen en gång frångått principen och överenskommelsen uppstår en ovisshet och osäkerhet om huruvida det framöver blir ytterligare nedskärningar i sjöfartsstödet.

Därför bör nettomodellen återföras och gälla under en fastställd och långsiktig period, enligt en blocköverskridande överenskommelse.

3. Tillsätt ett sjöfartsråd för framtidens sjöfart

Sjöfarten vill ta ansvar, kan bidra med kompetens och vara en del i att bevara och skapa ett väl fungerande system. Vi noterar att andra framgångsrika sjöfartsländer just samlat branschen i ett brett samverkanråd där rederier, fackförbund, marina utrustningsföretag, hamnar, skolor, akademin, med flera, samverkar med politiska institutioner och myndigheter för att bidra med kompetens och förslag på åtgärder för utveckling. Genom att bygga ett sjöfartsråd kan beslut både fattas och förankras effektivare, vilket bidrar till långsiktig stabilitet och större tydlighet. Det är vad den svenska sjöfarten behöver för att kunna växa. För att lägga en bra samverkansform bör ett sjöfartsråd tillsättas snarast, med mandat att arbeta långsiktigt för en gemensam och partsöverskridande strategi i syfte att stärka hela den maritima näringens konkurrenskraft utifrån den svenska modellen.